Hur mycket man än älskar sina barn så är det en grym lyx att få vara barnlediga. I helgen har vi varit barnlediga. Ja inte hela helgen utan lördag till söndag. Vi fick i julklapp förra året ett presentkort på en fin resturang här i Jönköping och det bästa var att det också ingick barnvakt. Det är alltid roligt att få göra sig fin och verkligen få chans att sitta och njuta av maten. Christian och jag lyxade på ordentligt med tre rätters och ett mycket gott vin. Allt var verkligen perfekt. Jag har nog aldrig ätit så god mat.

Igår var vi ute och tränade hundarna. Lydnad och uppletande. Jag fick marschera ut och hämta pojken två gånger i rutan, då han inte lyssnade på mig. Han tar korrigeringarna bra och vi kommer vidare. Doris fattade var uppletandet gick ut på och hon var mycket bättre idag med att komma in med föremålen. Christian får jobba lite med att få henne ända in till sig med föremålet i munnen men det är klara framsteg. På lydnaden körde jag tre moment med Conny, rutan, hopp sitt och kryp. Jag var mycket nöjd efteråt med honom. Rutan börjar bli färdig, hopp sitt gick också bra. Jag delade upp det och körde uthopp och återhopp var för sig. I återhoppet satte jag honom ( medvetet ) snett i och med att det var det  som strulade på tävlingen. Han hoppade kalas bra ur jätte sneda vinklar. Han fick även hoppa raka hopp, det är inga problem. Krypet har vi egentligen precis börjat med men det går framåt. Jag tycker själv att han har ett bra tempo. Jag trodde att jag skulle få problem med att han kryper alldeles för fort men han har överaskat mig hittills.

Doris och Christian jobbade vidare med sitt kvar och ligg kvar. Hon var lite osäker på själva ligg kommandot så där får vi backa tillbaks. Något som är en fröjd att se är deras positions övningar. Vilket fotgående det ekipaget kommer att få.

Idag har vi varit ute i sökskogen. Doris var med och vallade rutan. Hon for fram som en raket i skogen. Hon fick stifta en ny bekantskap med lilla Pigge. Pigge är en liten Lancashire. Han fick sätta burdusa Doris på plats några gånger sen var allt frid och fröjd. Christian la ett spår till henne med tre vinklar och det hade gått jätte bra.

Conny gick kalas bra i skogen. En gång fick jag gå ikapp honom och sätta ner honom, för att sedan gå tillbaks till stigen och kalla in. Christian såg på oss med sina kritiska ögon. Han hade lite att komma med efteråt som jag ska tänka på annars tyckte han också att han gick kalas. Generellt är hela sökgänget inne i en period då vi måste krava våra hundar innan vi går vidare. Jag tror verkligen det är nödvändigt och kan jag som förare vara konsekvent så tar vi oss igenom det och kan gå vidare. Problem verkar komma hela tiden i söket. När man har löst ett problem så kommer nästa och det gäller att inte gå ner sig för mycket som förare. Det är klart att det finns perioder när allt flyter på men då kanske det är dags att höja svårighets graden.

Vi siktar till stjärnorna så kanske vi hamnar någonstans mitt imellan.

ha det gott

Emma