Idag har det varit sökträning för mig och Conny. Den sista tiden har vi inte fått till söket så som jag vet att vi kan. Det har hela tiden strulat på ena eller andra sättet. På förra veckans sökpass kom de gamla takterna tillbaka att dra hela rutan på första slaget. Han struntade totalt i mig när jag ropade på honom. Jag fick gå ut och sätta ner honom i banan vid flertalet tillfällen. Vi har haft problem med att han inte har gått rakt ut dit jag pekat utan vikt av förtidigt i banan. Det i sin tur har lett till att han gått bakslag. Ja listan kan göras lång på allt som strulat. Igår bad jag Christian och bästa vännerna att hjälpa mig med söket. Jag ville köra Conny på en bana som var öppen så jag kunde följa hans slag. Det började inte alls för bra. Han drog iväg i banan, jag blev sur och Conny kände det. Han blev tveksam och det tog nästan halva banan innan han kom över det. Christian hade som vanligt lagt märke till många små men viktiga detaljer. Innan har jag haft handen i rörelse när jag sagt sök, nu hade jag haft handen stilla osv. Det var bara hem och analysera.

Hela morgonen idag gick jag omkring och fokuserade på bra saker i vår träning och det lyckades verkligen. Jag kunde gå in med en bra känsla i sökrutan och jag är helt säker på att Conny kände det. Trots strul i ett av hörnen fanns den goa känslan kvar och Conny jobbade så jäkla bra. Ingen kunde vara mer nöjd en jag efteråt. Han gick ut rakt och fint, bra djup och kom in fint när jag ropade på honom. Det här behövde vi verkligen för vårt självförtroende. Tänk vad mentalträning kan göra!

kram

Det har varit några intensiva dagar. I fredags kväll var vi och lämnade barnen hos faster Anna. Som vanligt tyckte barnen att vi stannade alldeles för länge. Det slutade med att Tilda drog oss till dörren och sa att nu får ni faktiskt gå. Väl hemma packade vi ihop alla grejor vi skulle ha med oss inför Stockholms resan. Sen blev det att hoppa i säng.

Klockan ringde 04.20 i lördags morse, då var det bara att gå upp kissa hundar och sätta sig i bilen och börja resan mot huvudstaden. När vi kom upp blev det ett stort kramkalas och sedan bar det rätt ut i skogen för att se på syskonen C´s korning. Vi missade tyvärr Cassius, då han gick ut tidigt på morgonen. Det var kanon kul att se dessa underbara hundar i action. Alla blev godkända och extriörbeskrivna så nu är hela C-kullen korade (9 st). En jämnare kull får man nog leta efter. Ett STORT GRATTIS till Åsa och Frida för denna toppen kull och självklart till alla hussar och mattar.

Kvällen tillbringade vi ihop på en pizzeria i Täby. Bella ... någonting de har grymt goda pizzor, så har ni vägarna förbi 'Täby så passa på. En jätte trevlig kväll precis som alltid när vi träffas, många skratt och mycket hundsnack. Christian och jag gick och la oss klockan 21.00 helt färdiga.

Igår var det dags för 5 av syskonen D att gå ut på MH banan. Fridas D-kull var också där och MH-beskrevs. Det märks att det är en C-brorsa som är pappa till Fridas kull. Det är nog en hel del nedärvda gener där. Fullt ös medvetslös kan nog passa in rätt bra i beskrivningen. Doris och hennes syskon skötte sig jätte bra, sociala, glada hundar, inga kvarstående rädslor och skottfasta.

Lilla Doris kom in på banan med viftande svans. Är ni förvånade? Den där lilla svansen fortsatte sedan att vifta beskrivningen igenom. Hon pussade på testledaren, kampade och hade det skit skoj. Hon ville nästan inte lämna tillbaks trasan. På lilla bytet hade hon start försök och sedan fullt ös ut och greppade trasan (dock med lite tidsfördröjning). Doris är den första av alla våra hundar som har stuckit efter och tagit den. Häftigt men vi hade i och för sig förväntat oss det. Hon är en jäkel på att jaga efter. Passiviteten hamnade hon på en 3:a lite upp och ner i aktivitetsnivå under de 3 min som momentet tog. På avståndsleken ville hon i väg och gjorde start försök. Hon sprang rakt ut till figgen och började leka, hon till och med uppmanade honom till lek när han var passiv. KUL!!

Dumpen gör hon en undanmanöver utan att vända bort blicken och hon går fram till overallen utan hjälp. Likadant på ljudet, hon går fram själv till ljudet när Christian har gått halvvägs. Sen var det spökena. Doris visade inga hotbeteende. Hon hade kontroll över spökena men fy vad läskiga de var när de kom närmare. Hon går fram till dem när Christian står mage mot mage mot dem och pratar. När hon kommer fram är hon som vanligt glada och nyfikna Doris som pussade och hälsade glatt. Som domaren sa efteråt Hon tar kontakt som hon sedan fördjupar.

Den avslutande delen visade hon att hon inte har lagt på sig något. Hon leker lika glatt och när skotten kommer reagerar hon inte det minsta utan det blir en 1:a på skotten.

Alla hundarna på söndagen blev godkända med känd mental status. Jätte kul!!

Tack alla för en super helg. Vi längtar redan tills vi träffas igen!!!

Här kommer lite bilder på sötnosen.

Igår var det ytterligare ett reportage i tidningen (Jönköpings Posten)om en kvinna som blivit på hoppad av en hund på sin promenad. Kvinnan hade blivit biten i bröstet och fått uppsöka läkare för att dokumentera sina skador. Händelsen resulterade inte i några stora fysiska skador, bit märken efter tänder syntes på bröstet. Ingen husse eller matte gav sig till känna men kvinnan hade anat en person på en parkering längre bort som hon tror var hundens ägare. Hunden liknade enligt kvinnan en Rottweiler. Händelsen är nu polisanmäld.

Jag blir så ledsen och arg. Arg för att hundägaren inte tog sitt ansvar och såg till att han hade koll på sin hund. Vilket jag ser som en självklarhet. Sen kan man ju alltid diskutera varför hunden betedde sig som den gjord vad det av ilska, kände han sig hotad eller ville han bara leka men egentligen spelar det ju ingen roll för det är inte okej.

Ledsen blir jag över att det enbart bidrar till Rottweilerns dåliga ryckte. Sen kanske det inte ens var en rottweiler men det verkar som att många tycker att det finns ett likhets tecken mellan stora svarta hundar som biter människor och Rottweiler. Det är ju konstigt men ofta när Rottweiler är en av flera raser i en blandras så är det en rottweilerkorsning. Hur liten en delen rottweiler det är.

Jag älskar mina hundar och rasen Rottweiler. Enligt mina ögon ör det den ultimata rasen och jag kan absolut inte tänka mig någon annan. Många gånger har jag känt att jag och mina hundar har blivit dömda på förhand på grund av att de just är av rasen Rottweiler. Jag kan räkna upp hur många situationer som helst. En gång frågade en mamma mig vilken hundras det var jag hade. Hennes pojke stod då och klappade Zerroc (min första rottis), när jag svarade att det var en Rottweiler tog hon tag i sin son och sa Nej, kom så går vi det är ju en sådan där mördar hund.

Till helgen beger vi oss till Stockholm för att MH beskriva Doris. På lördag går även 4 av Connys syskon ut på MT banan så det blir en riktig släktträff. KUL! Det ska bli riktigt spännande att ser var lill -stuffa går för och framför allt ska det bli jätte roligt att träffa alla igen.

Igår tränade vi i elitgruppen och det känns som att all träning börjar ge resultat. Det är så roligt när man ser framstegen hos hundarna. Conny visade upp en 10 mässig apportering igår. Inte ett endaste tugg, inget slag med tassen på apporten och en fin ingång. Ingen kunde vara lyckligare en jag så som vi har kämpat med denna apportering. Framåtsändandet börjar också ta form. Vi har fortfarande en bit kvar men känslan säger mig att vi kommer få till det. Det är krypet som spökar för oss. Jag tror att det beror på mig. Jag blir osäker när det är dags för krypet. Conny kan krypa riktigt, riktigt bra men ibland blir han hög i baken i starten, ibland reser han på sig istället för att krypa och detta har satt sig i huvudet på mig. Jag litar inte på att han ska krypa och antagligen känner han och blir osäker på vad han ska göra. Vi har i alla fall anmält oss till tre tävlingar så det är bara att träna vidare. Det hade varit så grymt kul att lyckas med en uppflyttning innan vintern.

Träningskompisen Carina och mallen Diva har varit ute och tävlat och fick cert på söktävlingen i Njudung. Så jäkla roligt! Jag är helt säker på att de kommer plocka hem de andra två inom en snar framtid. Carina och Diva är ett kalas team, det är en fröjd att se dem jobba tillsammans.

Sen har Connys mamma (Devarox Ambra) varit på utställning i helgen och lyckades plocka cert både lördag och söndag. I söndags tog de hem certet på Ras-specialen. ETT JÄTTE GRATTIS!!!!! ´

kram Emma

Förra onsdagen började skolan. Idag hade vi vår första tenta. Hård körning från början alltså. Kursen jag läser nu är psykologi och den första delen som vi tentade av idag handlade om neuropsykologi . Jätte intressant men rätt mastigt att läsa in. Nu är det definitivt över med lata dagar. Jag för förstår bara inte hur jag ska hinna med allt jag vill göra.

I helgen åkte jag, Christian och hundarna på minisemester till Falkenberg för att se och lära av alla duktiga ekipage som deltog i SM i bruks. Det blev också en hel del shoppat. Mest nöjd blev jag nog över min tungapport.

Vädret när vi kom på fredagen var inte precis på topp. Det blåste och regnade så hela husvagnen gungade. Men när vi vaknade på lördagen så sken solen även om de blåste riktigt ordentligt. Blåste gjorde det sedan hela helgen något som ledde till problem i uppletandet. På lördagen tittade vi på en av spårhundsgruppernas och skyddshundarnas uppletande. Ingen av dem vi såg lyckades plocka in fyra föremål. Tre lyckades några enstaka med annars var det nog två föremål som var det vanligaste. Rutan såg jätte fin ut men det blåste mycket stark medvind och utanför rutan stod det säkert 150 personer och tittade på. Det måste blåst dofter rätt in i rutan ifrån publiken. Ibland såg det nästan ut som hundarna sprang rakt över föremålen utan att få minsta vittring. Även på söndagen hade hundarna haft svårt att hitta föremålen.  Tänk vad roligt det hade varit att få köra sin egen hund och sätt hur han reagerat.

Vi hann också med ett träningspass nere vid stranden. Det är alltid bra med nya platser att träna på. De skötte sig bra sötnosarna. Det verkar som vi är på gång.

Ja, så var det nu ju det här med hundar i sängen.  Inga hundar i säng eller soffa har varit Christians motto. Men se vad har hänt sedan Doris kom in i bilden. 

kram