Idag har det varit sökträning för mig och Conny. Den sista tiden har vi inte fått till söket så som jag vet att vi kan. Det har hela tiden strulat på ena eller andra sättet. På förra veckans sökpass kom de gamla takterna tillbaka att dra hela rutan på första slaget. Han struntade totalt i mig när jag ropade på honom. Jag fick gå ut och sätta ner honom i banan vid flertalet tillfällen. Vi har haft problem med att han inte har gått rakt ut dit jag pekat utan vikt av förtidigt i banan. Det i sin tur har lett till att han gått bakslag. Ja listan kan göras lång på allt som strulat. Igår bad jag Christian och bästa vännerna att hjälpa mig med söket. Jag ville köra Conny på en bana som var öppen så jag kunde följa hans slag. Det började inte alls för bra. Han drog iväg i banan, jag blev sur och Conny kände det. Han blev tveksam och det tog nästan halva banan innan han kom över det. Christian hade som vanligt lagt märke till många små men viktiga detaljer. Innan har jag haft handen i rörelse när jag sagt sök, nu hade jag haft handen stilla osv. Det var bara hem och analysera.

Hela morgonen idag gick jag omkring och fokuserade på bra saker i vår träning och det lyckades verkligen. Jag kunde gå in med en bra känsla i sökrutan och jag är helt säker på att Conny kände det. Trots strul i ett av hörnen fanns den goa känslan kvar och Conny jobbade så jäkla bra. Ingen kunde vara mer nöjd en jag efteråt. Han gick ut rakt och fint, bra djup och kom in fint när jag ropade på honom. Det här behövde vi verkligen för vårt självförtroende. Tänk vad mentalträning kan göra!

kram