I helgen har det varit sök sök och åter sök. Monika och Jörgen har varit och hjälpt oss i sökgänget. På lördagen började vi med att gå igenom vad vi hade problem och vad vi ville ha hjälp med. Connys och mitt stora problem har den sita tiden varit att vi inte fått något flyt i söket. Han har börjat ta för sig mer och mer av rutan och samarbetet oss emellan har blivit sämre.

När det var min och Connys tur så hände det som har hänt rätt ofta den sista tiden, han drog på första slaget. Jag fick gå ut efter honom i rutan, sätta ner honom bestämt och sedan kalla in och då tala om för honom hur duktig han var. Nästa slag gick bättre för att sedan på tredje slaget dra igen. Samma sak jag sprang ut och möta upp honom i rutan, denna gång kommer han med rulle i munnen han hade då varit över på andra sidan stigen och plockat en figg. När det gäller söket vet jag att jag kan vara rätt bestämd mot honom på grund av att det är det roligaste han vet så jag bestämde mig för att inte köpa hans sätt att ta för sig. Jag tog ut rullen ur munnen, satte ner honom,  gick in på stigen och ropade in honom. När han kom fick han belöning och jag var jätte glad. Sedan kommenderad Monika och Jörgen mig att lägga ner Conny en stund. De uppmanade mig till att börja andas och ta det lugnt. Jag kan väl säga att jag betedde mig som ett hysteriskt fruntimmer. Redan när han drog i första hörnet så gick jag upp i stress vilket gjorde att Conny förlitade sig mer på sig själv en mig.

Efter några djupa andetag så körde vi igång igen och fy f*n vad bra det gick. Han kom när jag ropade och flera gånger var han redan på väg in mot mig. Vi hittade flytet och en högre bana klarade vi galant. Jag belönade Conny jätte mycket när han kom in på tomslagen vilket gjorde att jag helt plötsligt fick ett annat värde. Så jäkla roligt, om jag bara är konsekvent med att inte tolerera att han drar, behåller lugnet och ger honom uppmuntran hos mig så går han som en klocka. Min duktiga hund!

Under eftermiddagen körde vi ett pass till. Monika och Jörgen sa till mig att andas innan jag gick in i banan. På andra slaget var jag på väg ut i banan efter honom men innan jag hunnit ut kom han tillbaks och gick sen kalas bra. På tomslagen kom han som en oljad blixt när jag ropade här är jag. Conny slocknade så fort vi kom hem och jag låg i soffan och halvsov med ett leende på läpparna.

Söndagen bjöd på okända figgar. Innan jag gick in i banan tog jag mina djupa andetag och vilket sök det blev. Jag sitter här och ler undertiden jag skriver för det gick så jäkla bra. Det var endast på ett slag vi inte fick till det och Conny vann lite mark. 250 meter körde vi och han hade kunnat gå betydligt längre. Vilken känsla, vilket flyt vi hade i banan, vi teamade som vi aldrig gjort innan. Min förhoppning med denna helg var att jag skulle hitta suget efter söket igen för det har varit lite si och så med det sen i somras och det fick jag verkligen. Jag längtar tills på söndag när det är dags att träna igen.

kram