Inte hade jag tänkt att sitta här vid datorn denna söndagsmorgon. Näh vi skulle ju varit uppe i Dala-Floda och tränat hund. Men ännu en gång var vädret inte på vår sida. Hela fredagen var det varning för att det skulle kunna bli ishalka. Vi bestämde oss för att testa i alla fall och efter att ha stuvat in alla packning, hundar och barn i bilen tittar Christian på vägverkets hemsida en sista gång och då visar det att det är ishalka från Gränna upp till Motala. Skit, lämnar barnen i alla fall hos faster Anna och kör mot Gränna. Termometern i bilen börjar sjunka och efter ytterligare ett telefonsamtal med Åsa (det blev några stycken under dagen) vänder vi hemåt igen. Så jäkla tråkigt!!!! Vi hade sett framemot denna helg så mycket.

Väl hemma blev det en lång promenad med hundarna istället. Christian ringde till sin syster och sa att vi aldrig kom iväg. Anna tyckte att barnen kunde stanna kvar hos henne under helgen och jag tror inte att vi hade fått med dem hem i alla fall. När vi pratade igår och bestämde att vi skulle komma och hämta dem idag efter lunch tyckte Tilda att det var för tidigt. Jag hade ju sagt att vi inte skulle komma förrän på kvällen.

Med inga planer för helgen blev det att vi åkte upp till klubben en sväng igår. Min plan var att länka ihop 4 moment innan belöningen kom. Christian kommenderade mig precis som på tävling. Det märktes att det var ett tag sedan jag körde länkning för jag upplevde att Conny inte var med mig fullt ut. Det blir att lägga in mer sådan träning. Annars gick träningen både bra och lite mindre bra. Jag fick lite att tänka på men också saker att glädjas åt. Med Doris tränade Christian bara fokus och kontakt. Det är det som behövs nu för att det ska bli kanon. Momenten sitter här hemma men när det bli störning runt omkring tappar hon fokus. Jag agerade störning och det gick riktigt riktigt bra. Mer störnings träning och miljöträning (träna på olika planer och situationer) så kommer det bli kalas.

Annars har vi mest tagit det lugnt i soffan framför OS. Christian har chockat mig och föreslagit att vi ska åka upp till A6 idag (Jönköpings shoppingcenter) han måtte vara sjuk.

kram 

Men det har gått åt åtskilliga timmar till att leta. Jag hittade ett par 39 på Stadium. De är varma och sköna så jag kommer nog inte att behöva frysa om fötterna men helt perfekta är de inte då de väger bly. I stället för att frysa riskerar jag nog att få träningsvärk i bena. Man kan tydligen inte få allt.

Igår tränade jag och Conny tillsammans med elitgruppen. Det var ett rätt så stort manfall på grund av olika anledningar så det blev bara jag och Annelie. Jag och Conny grillades hårt på framåtsändandet. Vi hittade verktyg att jobba med och det hela slutade med att jag åkte från träningen med ett stort leende på läpparna. Han jobbade och jobbade med samma energi och intensitet trots att vi körde rätt så hårt med honom. Jag hade bestämt mig innan träningen att det var dags att höja ribban och det lyckades. Vi tränade inte hela momentet utan bara sakta delen och jag fick ner honom i det tempo som jag önskar för att hinna med honom. Nu ska jag arbeta vidare med de verktyg jag fick igår och få honom mer fokuserad på mig som befinner sig bakom honom. Han har innan gärna bara velat dra iväg men igår fick vi honom att faktiskt förstå att jag trots att jag befinner mig bakom honom är den som bestämmer tempot.

Idag har jag varit och skrivit tenta i civilrätt. Innan tentan hade vi fått ut gamla tentor att plugga på, det hade räckt med att man memorerat svaren i huvudet på dessa tentor så hade man fått alla rätt. Frågorna var nästan identiska med en gammal tenta som vi fått. Även om det känns skönt att veta att man ha klarat den så känns det lite snurpligt då man ändå har lagt ner tid på pluggandet och det hade känts bättre om man faktiskt fått tänka till. Vi var flera som redan var färdiga efter 40 minuter.

Nu ska jag packa lite inför helgen och sedan ska jag ta och gå en sväng med hundarna. Det är blött och slaskigt då det har regnat en hel del på morgonen men det känns som om man hellre ta det än snö.

Det gäller att ha koll på sin leksak annars kan man bli av med den.

kram  

.....att få tag i några vinterkängor. Naturligtvis har mina vinterkängor gått sönder. Heter man Emma är det inte ovanligt att inte skorna håller speciellt länge. Jag måste lida av värsta sortens fotsyra eller någonting för jag förbrukar skor som ingen annan. Till saken hör också att jag gillar skor och i garderoben finns några par men naturligtvis inte några som håller det här klimatet. Till råga på allt ska vi åka till Dala -Floda till helgen och med tanke på att det är ytterligare några grader kallare där hade det varit mycket trevligt att få tag i några kängor, så jag slipper att frysa om fötterna. Idag har jag varit i varenda skoaffär och sportaffär i Jönköping men jag har inte hittat ett endast par, jo ett par men 2200 tyckte jag var väl mycket. Däremot finns det hylla upp och ner med snygga sandaler, tygskor och andra ej vinteranpassade skor. När jag lite uppgivet frågade i sista affären varför de inte hade några vinterskor fick jag till svar att i normala fall är det ingen som köper vinterskor efter januari månad. Det är synd att man inte har storlek 36 får då hade man kunnat göra klipp och sluppit frysa om fötterna.

När jag ändå var på stan och letade skor tänkte jag passa på att kika efter termobyxor. De har också sett sina bästa dagar men det var egentligen lika kört där. Vita termobyxor verkade det finnas gott om men vitt tillsammans med mig och hundarna är ingen bra kombination.

Träningen går framåt vissa moment börjar lossna ordentligt och det är riktigt kul. Sen har jag fortfarande några som kan bli så mycket bättre som skall och kryp jag har fått lite heta tips från "coachen" som ska bli intressanta att testa. Just nu är det så otroligt roligt att träna och motivationen att lyckas är på topp. Den sista tiden har jag shapat in många beteenden och det är verkligen roligt att se Conny "jobba" för att få sin belöning.

Galen pannan i action.

Igår började en tävlingskurs som jag går som medhjälpare på. Kursdeltagarna fick ta del av det coaching-tänket som jag har varit utsatt för det senaste året. Det var verkligen ett supergäng så det ska bli otroligt roligt och spännande.

Till helgen beger sig Christian och jag som sagt upp till Dala-Floda för att vara med på kennel Kulla-Gullas IPO helg. Det ska bli jätte spännande att få lära sig lite om IPO för i dagsläget vet vi nästan igenting om IPO. Hoppas nu bara att jag får tag i ett par kängor som kan hålla mina fötter varma.

Det är verkligen sant Doris ser alltid till att det händer grejer här hemma. Envis som en get kan hon vara och ibland lyckas hon driva igenom saker och ting. Sängarna är numera en given viloplats. Ingen lyckades stå pall för hennes envetna försök att ta sig upp i sängarna. Vi kunde köra ner henne därifrån och direkt man vände ryggen till hoppade hon upp igen. Soffan har hon också envist försökt med men där har hon inte lyckat än men hon bara måste prova då och då vi kan ju ha ändrat oss.  

För någon vecka sedan kom jag in i vardagsrummet och hittade damen på soffbordet! Hon stod där och kikade ut genom fönstret och förstod inte alls mattes härskna blick. I veckan kom jag in i köket och hittade en av bordstablett på golvet och de andra i en röra på köksbordet. Doris låg fint och sov på golvet så jag tänkte inte så mycket mer på det utan trodde att barnen var de skyldiga. Någon dag senare kom jag in i köket och då står Doris på två av köksstolarna och kikar ut genom fönstret. Jäkla hund, nu får vi vara noga med att skjuta in stolarna efter oss tänkte jag. Ytterligare någon dag senare när vi ska åka iväg och lämna hundarna själva hör vi ett brak när vi stänger igen ytterdörren. När vi går in igen hittar vi en lycklig Doris stående på köksbordet med viftande svans. Matte och Husse var dock inte lika lyckliga och det hela slutade med några fina repor i bordet. Då funderade vi på hur hon lyckades ta sig upp men nu har jag sett hur hon gör. Hon stoppar in huvudet under bordet och puttar ut stolarna för att sedan klättra upp. Hon är är påhittig och driftig våran tjej!!!

Snart blir det att tejpa fast stolarna med silvertejp när man lämnar köket. Undra vad hon kommer hitta på härnäst? Vem vet det kanske blir klättring i bokhyllan eller något annat lustfyllt. Som sagt det blir sällan tråkigt i Doris sällskap.

Denna gång blev sökträningen inte inställd på grund av kylan utan av snö mängden. I natt har det fallit åtskilliga decimetrar snö. Suck och Pust när ska den här vintern ta slut. Jag vill ha vår!!!!!!!!!!    

kram

Syskon D är lika!!!

Vem är vem?

Överst är syrran Dixie efter kommer syrran Dollie och sedan Doris och sist men inte minst brorsan Niro.

Sötnosar!!!!

har vi haft i snart en vecka. Både jag och Conny är träningssugna igår var sista dagen med smärtlindring så nu kan jag börja träna honom igen. Vi ska i och för sig ta det lugn då jag inte vill riskera att han ska fastna någonstans med stygnen. Men nästa vecka ska vi gå och ta stygnen så då är det fritt fram igen.

Doris befinner sig äntligen i slutet av löpet. Den här veckan har varit lite jobbig, kanske understimulering, tratt och annat gjort att Conny inte har haft så mycket annat för sig än att fokusera på Doris goda doft. Lill stumpan är dock inte ett dugg intresserad av honom längre så igår blev det dusch och idag har Conny mer och mer blivit sig själv, Skönt!

I onsdags var Christian och Doris uppe på klubben och deltog som medhjälpare på en instruktörs utbildning. Några ekipage skulle visa upp ett par moment som skulle filmas och bedömas av 6 domare. Denna träff skulle egentligen varit för några veckor sedan men på grund vädret flyttades det fram. Men nu blev det alltså av. Tyvärr kom ett föräldramöte i vägen så jag kunde inte vara med och titta. Christian och Doris hade visat upp 1:ans apportering och 2:ans hopp. Prestations mässigt var det inte så bra men det hade blivit intressanta diskussioner. Domarna hade efter att ha avlämnat betyg fått förklara varför de satt betygen som de gjort. Det hade varit jätte lärorikt och intressant och jag önskar så att jag hade kunnat vara med.

Efter att ha suttit hela dagen med en bok om familjerätt så är ögonen helt slut. Jag läser nu civilrätt, det är jätte intressant men var svårt det är. Att bara kunna veta var i lagboken man ska leta är en konst att sedan efter att man har hittat rätt lag och paragraf förstå vad som egentligen sägs med tanke på språket är en ännu större konst. Nu är det i alla fall helg så nu tänker jag lägga lagboken åtsidan imorgon är det årsmöte på klubben och sedan på kvällen är det dags för årsmötesfesten. Vi får se vilka tokiga lekar det blir i år. Vid förra årsfesten knäcktes det ett och annat kvastskaft.

Det har helt klart inte varit min vecka. Det började med att Conny började "låta konstigt". Han drog in, fnös och lät allmänt konstigt. Noskvalster sa Christian medans jag var skeptisk, det var ju inte länge sedan vi behandlade dem för noskvalster. Men det var det, flera träningskompisar både med hundar med symtom och utan symtom behandlar nu så hoppas vi att vi slipper det här framöver. Det vore intressant att veta hur de små jäklarna smittas Conny har inte haft direkt kontakt med någon annan hund än Doris. Det kanske är så att vi människor för smittan vidare? I vilket fall behandlas de nu.

En kompis sa till mig att har man otur på måndagen så brukar det hålla i sig hela veckan. Det bästa man kan göra är att lägga sig under täcket. Det borde jag ha gjort! I onsdags krockade jag med bilen. Kollisionen inträffade i ca 5 km i timmen och det var mer att vi stötte emot varandra men det är ändå nog så retligt. Bilen fick repor och en sprucken framskärm.

Efter ett par trevliga dagar med bra träning och goda vänners sällskap var det dags igen. Efter att ha suttit och pluggat hela dagen tänkte jag gå ut och träna Conny i trädgården en liten stund. Vi hann inte ens att värma upp förrän han glatt springande med en kamptrasa i munnen springer rätt in i vår ihop fällda torkvinda. Han skriker till men leker sedan vidare när jag ropar kommer han farande med blodet rinnande ner för kinden. Ett sår ca 1 cm från ögat, 1 cm långt och några mm djupt lyser rött. Lilla gubben! Efter att ha gått in för att inspektera såret höll jag på att svimma det såg så jäkla otäckt ut och satt otäckt nära ögat. Det blev att ringa till Djursjukhuset, de ville att vi skulle komma in direkt. Nu ligger Conny här hemma groggy och med stor tratt. Han blev sövd och såret syddes igen med 3 stygn. Såret var en halv cm djup och som tur var hade det gått neråt, hade det i stället gått uppåt hade det skadat ögat. Så vi hade tur i alla fall trots allt. Tilläggas ska också att han var så duktig och fick en massa beröm för sitt glada sätt.

Här kommer ett kort på den slagna hjälten.